2011-03-11 | you'd never tell

Vill du få besked när bloggen uppdateras? Följ via bloglovin' här!

När jag kom till stallet idag passade jag på att försöka få lite bilder på de nya hästarna, men tyvärr lyckades jag inet få till några bra. Helix var en riktigt trevlig filur som gärna kom fram och skulle mysa och prata. Olle och OC höll sig på avstånd och den där jättefina 2åringen Frida var väldigt nyfiken och framåt. Bekantade mig lite med dom innan jag började fixa iordning sakerna och mockade åt Ruben. Hans box är så liten att det är jättesvårt att lyckas pricka skottkärran, måste komma på något bättre sätt att ställa den på. Jag har som skrivet inte haft något upplägg för veckan utan har bara låtit det följa med strömmen. Det råkade bli två vilodagar i rad.

Men idag gjorde jag något som jag inte gjort på 4 månder, och Ruben inte har gjort på ännu längre tid. Jag red. Vid första uppsittningen brallade Ruben och tog några bocksprång, och sedan var det som han tänkte; nu kör vi och skrittade på i rask takt. Det verkade inte alls vara ansträngande för Ruben att bära runt på mig idag, han hade en grymt bra framåtbjudning. När jag tyckte att det räckte för en stund så tyckte han att jag sackade ner honom för mycket. Därför satte jag upp igen, han stod lugnt under uppsittningen och skrittade därefter i ett bra tempo. Då jag styrde hem tyckte han att vi minsan skulle rida en sväng till, det blev ut mot Järbovägen. Där insåg Ruben att hans polare var på andra sidan åkern och blev lite uppjagad.

Det var också enda gången jag tyckte det kändes ansträngande för honom att ha mig på ryggen. Jag kände hur hans andning blev snabbare och han spännde musklerna, men när han väl insåg att jag styrde hemåt så lugnade han ner sig och det gick bra. När jag tog av honom skrittäcket var han inte alls så svettig som jag hade tänkt mig att han skulle vara. Ruben fick sitt fina våffeltäcke och regntäcke på sig innan han gick ut i hagen igen och han såg så nöjd ut. Han verkade tycka att det var roligt att få arbeta lite hårdare och anstränga sig lite mer än vanligt. Så nu funderar jag på om jag ska lägga in lite ridpass i framtidens planer när jag är hemma igen. Det vekar ju i alla fall vara något som han ser otroligt positivt på. Inte har han ont i bakpartiet, det verkar ha varit som vi trott; överansträngning.

and i was blessed and i've forgotten how to love

 

2011-03-07 | rooftops

Vill du få besked när bloggen uppdateras? Följ via bloglovin' här!

Igår tvivlade jag på om jag skulle fortsätta kämpa med Ruben, idag fick jag en sån här upplevelse där jag känner; fyfan vilken underbar ponny! Ibland har han sina oerhört dåliga dagar då han bara ska bråka och vägrar söka kontakt, idag var det tvärt om. Det var minimalt med bråk över när vi skulle vända och gå hem. Det krävdes ytterst lite övertalan när han stannade och vägrade gå. Han sökte mycket kontakt och ville inte bli tömkörd utan gick för den mesta delen sida vid sida med mig. Jag lät honom få som han ville, därför promenerade och tömkörde vi i omgångar.

Ruben var oerhört känslig och lugn idag, tömmarna låg bara i mina händer och han drog inte. Direkt han kände att jag började slira och tappa balansen, på grund av isgator, så saktade han in ännu mer så jag fick gå lugnt. När han blev osäker och lite rädd för skrämmande saker efter vägen stannade han och väntade in mig så vi gick tillsammans förbi. Men han tog inte stöd av mig på så sätt att han tryckte mig framför sig eller gick slickad vid min sida. Han bråkade inte heller inne i stallet och var nästan glad att bli stretchad efteråt. Vanligtvis brukar han fäkta ganska bra med frambenen och försöka komma undan. Men nu verkar han ha insett att det faktiskt är skönt.

Det jag glömde skriva igår var att Rubens nya box är uppbyggd och på Torsdag kommer han flytta in i den. Samtidigt som vi åker för att hämta de nya hästarna. Det är väldigt spännande nu. Jag har dessutom erbjudit Karin att använda mina sadlar på sin ponny så vidare att någon av dom passar. Kan ju vara skönt att få låna sadlar tills man hittar en som man vill köpa. Ibland ångrar jag vissa beslut jag har tagit, men just nu känns det bra ändå. Någon dag i veckan ska vi också åka iväg för att hämta hem mer hö, det kommer ju gå åt ännu mer nu när det blir 4 nya hästar.

standing on the rooftops, everybody scream your heart out

2011-03-04 | no surprise?

Vill du få besked när bloggen uppdateras? Följ via bloglovin' här!

Nu har jag släppt ut hästarna för sista gången den här veckan. Varje morgon har jag klivit upp 07.45 och hästarna har varit ute och fodrade vid 08.00, därefter har jag mockat, bytt vatten, fyllt på vatten ute, fixat betfor, höpåsar och sopat stallgången. Det arbetet tar en timme ungefär och då är allt arbete för dagen avklarat. Nu har jag alltså fixat allt det där så Ingela har ingenting att göra idag, hon får väl skälla lite på mig om hon hade velat fixa allt åt Wickan. Nu sitter jag spännt och väntar på att hon ska vakna och berätta vad det är för hästar hon har köpt, för en liten fågel viskade i mitt öra att det nämligen är totalt 4 hästar som följer med hem från Irland! Ingelas medryttare Karin har nämligen köpt sig en häst och Ingela köpte tre som ska säljas. Jag hoppas bara att jag får vara här när hästarna kommer, så dom inte dyker upp när jag är utomlands.

but after going through this, it's easier to see the reason why

 

 

2011-03-03 | you said forever

Vill du få besked när bloggen uppdateras? Följ via bloglovin' här!

Datorn jag har kunnat blogga på har inte fungerat på internet, därför har det blivit en dålig uppdatering. Men just nu fungerar den så jag hoppas att jag kan få det här inlägget publicerat. Hur som helst har det gått otroligt bra med hästarna, dom är tryggare ute i hagen och rör sig runt självmant. Oftast hittar jag dom stå och titta upp mot huset, med rumpan ner mot ån som varit så läskig. Det jag tycker är lite tråkigt är att det går så fort att göra klart allt i stallet, knappt en timme tar det att göra klart allt när jag slöar. Därför har jag börjat göra höpåsar för att vara sysselsatt ett tag till. Jag har även smörjt lite lädersaker och funderar på att gå ner och fortsätta med lite av Ingela's saker senare. Jag har bland annat smörjt Ivers otroligt fina lädergrimma.

Igår tömkörde jag Ruben för första gången sedan incidenten förra veckan, då han drog ur hagen. Han är livrädd för allt som finns på höger sida av bilvägen när vi går ut mot vägarna där vi brukar tömköra. Han brakade rakt ut i vägen och höll på att plöja en stackars grabb i en Volvo 245'a i diket. Det är tur att folk har lite tålamod. När jag väl fått honom motiverad till att gå ut, dvs att vi passerat allt det läskiga, så gick det oerhört bra! Han lyssnade och var väldigt känslig, gick i en bra takt och var helt klockren. Vi blev fotograferade av en japan som var ute med kameran, lite smått komiskt. En äldre dam med ett barn på spark vinkade när vi gick förbi påväg ut.

Men vi fick ett jättestort bakslag när vi kom till stallet där Ruben hade blivit infångad, han ville inte gå därifrån. Nog brukar han krångla där eftersom han vill hälsa på hästarna, men han går alltid därifrån när jag driver på honom. Den här gången gick det inte att driva honom med tömmarna, han bara snurrade runt och skulle inte gå hem. Eller så reagerade han inte och bara stod stilla på samma fläck. Efter att det tagit oss en halvtimme att gå 50 meter tog mitt tålamod slut och jag greppade tag i grimman på honom och dundrade iväg flyförbannad. När han väl insåg att jag var arg och att det inte var någon idé att bråka så gick han snällt med hemåt. Vi träffade på damen och barnet igen och hon passade på att fråga om hon fick ta kort på Ruben och sitt barnbarn, självklart fick hon det!

Ruben stod snällt brevid sparken som flickan satt på och var väldigt nyfiken på henne. Det är lite roligt att han är så nyfiken och positiv till barn, men tyvärr vet han inte hur stark han är eller hur han ska bete sig. Med tanke på det fick jag hålla honom ganska hårt så han inte skulle få för sig att buffa på henne, hon hade nog flygit som en liten vante då. Vi stannade och pratade lite med damen som tipsade mig om en kvinna som ska heta Kia (C eller K?) och ska kunna prata med djur. Människan ska bo i Kungsgården, så jag blev lite sugen på att leka reda på henne. Dock har jag glömt efternamnet tråkigt nog. När vi efter pratstunden skulle gå hem så började han försöka igen med att inte behöva gå hem, men det hjälpte inte så värst mycket eftersom jag igen tog tag i grimman och dundrade hem.

Men nog om Ruben, jag fick sms av Ingela tidigare igår (om jag inte minns helt fel) att hon hade äntligen köpt en skimmel! Jag satt och höll tummarna åt att hon skulle få med sig en häst hem som hon ville ha, och det fick hon. Senare på kvällen fick Peter ett sms om att Ingela hade köpt sig en till häst, kort därefter fick även jag beskedet, men nu hade hon köpt en enorm 5åring. Tyvärr vet jag inte kön på någon av dom, åldern på skimmeln eller färgen på 5åringen. Men jag tror att det är valacker med tanke på att Ingela inte ville ha ett sto med sig hem den här gången. Nu väntar jag spänt på att hon ska komma hem och visa vad det är för hästar hon har köpt. Jag kan ju tillägga att dessa två hästar är tillsalu från att de kliver av transporten i Sverige.

Tyvärr kan jag inte lägga upp några bilder i inläggen eftersom det inte är min dator, och jag vill inte gå igenom hennes dator och se om det finns några bilder på Ruben eller så. Hon har lite av mina bilder, men det finns gränser man inte korsar. Eventuellt går jag ut och hämtar kameran i stallet så jag kan lägga upp bilderna från innan jag gick ut med Ruben igår så får ni se hur rolig han ser ut i sin "gula outfit".  

these roads never seemed so long since your paper heart stopped beating leaving me suddenly alone, will daybreak ever come?

2011-02-28 | like a blind man

Vill du få besked när bloggen uppdateras? Följ via bloglovin' här!

Just nu sitter jag i Kungsgården och är hästvakt, på sätt och vis. Jag tar hand om Ruben och Wickan medans Ingela är på Irland och tittar på massor med vackra hästar! Jag hoppas att jag någon gång i framtiden kommer kunna jobba ihop lite pengar och kunna följa med, det hade verkligen varit sjukt kul att besöka Cavan Equestrian. Men just nu tar jag hand om hästarna, och den stationära datorn här klarar inte skriptet på min blogg. Men nu sitter jag och Bossebus och tittar på tv och myser lite. Men jag tänkte att jag skulle uppdatera lite angående det problem som vi haft med hästarna; rädsla för rovdjur.

Igår morse var jag nämligen ner och tittade efter spår vid ån, jag hittade väldigt mycket spår efter räv. Men också fyra gropar som skulle kunne betyda att de fyra lodjur som vi hört att har vandrat från Storvik mot Kungsgården. Men tyvärr är spåren nere vid ån för otydliga för att vi ska kunna avgöra vad de kommer ifrån. Det har ju nästan gått en vecka sedan händelsen inträffade, men det är mest troligt att det har varit just de lodjuren. Men nu har det varit lugnt med spår, även lite små spår efter en räv finns utanför stallet. Hästarna har blivit mycket lugnare just nu och går runt lite i hagen. Det hö som legat hela veckan var borta igår kväll när jag skulle ta in dom.

Både Wickan och Ruben börjar känna sig lite tryggare nu, i alla fall så länge som det är ljust ute. Peter berättade att dom hade blivit oroligare när det blev mörkt och när han hade lyst för att se om han kunde se några ögon nere vid ån hade dom blivit väldigt oroliga. Men dom är ändå nyfikna och verkar vilja gå till den nedre delen av hagen i alla fall. När jag var där och letade efter spåren så stod dom båda två och var väldigt nyfikna på vad jag gjorde. Helst hade dom nog försökt följa med ner och sett att det inte var något farligt där nere. Men dom får vänta tills Ingela kommer hem igen; ingen av oss vill se till så att samma sak händer igen. Och allra helst vill vi inte att några hästar ska vara på rymmen igen.

Nu på förmiddagen har jag gjort klart allt i stallet och även lagt märke till att de är lugnare även på natten. Ruben är inte lika grisig som han har varit sen i Tisdags och även Wickan har börjat göra sina behov på den "vanliga platsen". Jag har även varit väldigt noga och vägt allt hö som jag har lagt ut i hagen och donat. Höpåsar för resten av dagen gör jag alltid klart så tidigt som möjligt. Vi får se om Cassie tänker dyka upp något i veckan, annars har jag fått erbjudande att rida Wickan. Och det hade faktiskt varit oerhört  roligt att testa rida henne. Men jag tror att det är lite för mycket häst för mig, även om jag älskar stora och grova hästar så är hon nog lite för mycket. Hur allt blir återstår att se. Nu väntar jag på att Peter ska komma hem så ska vi laga lite mat.

Men jag sitter också och skrattar åt det faktum att Wickan tidigare har verkat orolig över Rubens godisboll som han har haft över nätterna. Dock börjar jag tro att hon är lite avundsjuk eftersom hon verkar ha förstått att det finns något gott i den där. Idag valde jag att lägga ut den i hagen som lockbete så att de skulle röra sig lite mer. Ruben var snabb fram, men Wickan var inte sen att komma efter och mota bort honom. När hon väl fick tag i det godis som ramlade ut blev hon helt besatt av bollen. Stackars Ruben fick inte ens smaka, och inte fick han putta på bollen heller. Jag hoppas att han får lov att bråka lite med Bollen senare också, den tillhör ju faktiskt honom även om Wickan gärna la beslag på den. Nej nu borde jag återgå till att mysa med Bossebus.

not like you didn't know that i said i love you and i swear i still do

2011-02-26 | you and me

Vill du få besked när bloggen uppdateras? Följ via bloglovin' här!

Så här såg det ut när jag kom till stallet i Torsdags; bilderna är tagna med mobilkameran och är därför extremt dåliga när zoom används. Men så här står dom alltså varje dag, och gjorde det även igår när jag kom. I Torsdags var vi och hämtade hö borta i Storvik, och bonden berättade att det tydligen går varg i området och att en familj lodjur hade vandrat från Storvik mot Kungsgården. Flera stall i närheten verkar ha problem med nippriga hästar och orolighet, bland annat så har väldigt lugna hästar börjat gå på bakbenen osv. Vi misstänker alltså att det stryker något rovdjur i närheten, och för att klargöra ytterligare. De andra stallen som vi har hört att har samma problem ligger 2-3 kilometer åt det håll som våra hästar alltid står och blänger åt.

Lägg också märke till att det ligger hö i hagen på den nedre bilden, hästarna vågar inte gå fram och äta av det själva. Jag testade att flytta det till dom; och då kunde de faktiskt äta. Dom rör sig inte långt, Ruben kan gå ett varv runt den där snöhögen ibland, men aldrig längre. Och imorgon åker min älskade stallägare till Irland och tittar på hästar, därför kommer jag att bo på hennes gård och ta hand om busarna. Med tanke på omständigheterna får hästarna bara gå i den övre delen av hagen. Jag borde ta kort på det språng som Wickan gjorde och även vart Ruben drog ut för att visa. Det var inte bara hyss skulle jag tro. Så jag hoppas verkligen att de inte kommer få för sig något liknande när hon är borta; jag har ju inte direkt möjlighet att sätta mig i bilen och leta efter dom.

cause it's you and me and all of the people
with nothing to do, nothing to lose

2011-02-23 | take your time

Vill du få besked när bloggen uppdateras? Följ via bloglovin' här!

Idag när jag kom till stallet så fick jag syn på både Wickan och Ruben som båda stod och spanade mot nedre delen av hagen. Jag såg också spåren där Ruben hade plöjt ur hagen igår, allt tydde på att han hade blivit skrämd eller skärrad på grund av något. Han hade dragit ut mitt på fållan och fortsatt över den lilla "väg" som är pararell med ridbanan. Därefter hade han fortsatt in på gården som ligger jämte ridbanan och sedan fortsatt över närliggande gårdar bort mot Åshammar. Jag har också fått höra att det var en kompis till killen som ringde som hade sett honom, ringt killen som i sin tur hade ringt Ingelas man och frågat om nummer till Ingela. Invecklat, men jag är grymt tacksam till dessa människor.

Hur som helst var det viktiga jag ville komma till med att Wickan och Ruben stod som de gjorde i hagen var; Wickan är fortfarande inte normal. Ingen av de äter riktigt av det hö som finns i hagen, den hög som Ingela la ut igår eftermiddag låg kvar när jag kom idag efter 17.00! Ruben som brukar sluka allt som finns stod bara och blängde ner mot ån. Det är något som är fel, kanske inte med honom. Men jag skulle tro att han känner empati med Wickan och därför väljer att stå vid hennes sida istället. Om han försöker röra sig ifrån henne för att dricka eller något sånt så följer hon varje steg han tar. Inte bara med blicken utan hon går verkligen i rumpan på honom. Hon verkar livrädd för att han ska försvinna. Väl inne i stallet stod hon och blängde mot Timmys box, därför funderar både jag och Ingela om hon inte har kommit underfund om att Timmy verkligen är borta nu?

På grund av det här fick Ruben vila idag, och kommer också få vila både Torsdag och Fredag. Jag vill inte sätta press på Wickan när hon inte ens äter av det hö som läggs ut i hagen, inte heller vill jag sätta press på Ruben. Han äter av det hö han får inne i boxen, med god aptit; så länge jag sitter med honom. När jag gick ut ur boxen slutade han äta och stod istället med rumpan mot dörren. Jag hoppas att det släpper snart, annars blir jag lite orolig för dom. På söndag åker Ingela till Irland, då blir det bara jag och hästarna kvar. Därför kommer de inte att få gå i samma stora hage igen utan får gå i den "lilla hagen", dvs den övre delen av hagen. Och jag tror inte att jag kommer lämna Wickan själv kvar i hagen i framtiden, utan hon kommer att få följa med in och stå kvar i stallet med Radion på när jag är ut med Ruben.

Idag har jag också kollat upp möjligheterna på skolan att få mina westernträns i Rubens storlek, tydligen ska en tjej på Hantverksprogrammet hålla på med läder. Och jag ska ta kontakt med henne nästa vecka när hon är inne från praktiken och se om hon har lust att hjälpa mig. Jag hoppas verkligen att hon har det, det hade varit guld värt! Så till sommaren kanske det kan fotograferas lite bilder med westerntema? Jag ser fram emot det, och jag hoppas just nu att allt löser sig.

and don't forget son, there is someone up above

2011-02-21 | break your little heart

Vill du få besked när bloggen uppdateras? Följ via bloglovin' här!

Som jag skrev tidigare så har det alltså varit en skola och gått igenom hästarna idag. Jag träffade Cassie, en elev på skolan som var med idag. Hon berättade att Ruben hade ont i bakbenen, men det syntes ingen hälta. Hennes lärare hade rekomenderat mig att inte rida på honom tills vidare, men det skulle inte vara några problem att tömköra eller longera. Vi ska hålla koll på hans bakben så det inte blir värre. Det jag kom och tänka på senare var ju att det var ett grymt hårt och krävande pass igår. Sedan går Ruben barfota bak, det vill säga att han har det tungt och överanstränger bakkärran när han ska ta sig fram. Jag skulle tro att hans ömhet beror på överansträngning och/eller träningsvärk. Hade jag vetat i förväg att de skulle komma och kolla igenom benen på honom idag så hade jag tagit det lugnare igår.

Det finns även en till faktor som kan ha gjort att han har ont i bakbenen, som då också är sammankopplat med överansträngning. Underlaget på ridbanan är väldigt ojämt och han har ju inte visat någon hälta och därför har jag longerat honom där. Men vi får som sagt se hur det artar sig. Jag tror inte att det är något värre eftersom han fortfarande är taggad på att gå ut och gå och gärna inte ville skritta eller avbryta där jag ville idag. Med tanke på gårdagens pass så funderade jag på om vi skulle skritta samma sträcka idag, men det kändes ganska brutalt. Därför valde jag att gå en lagom lång promenad i skritt. Ruben var inte alls lika taggad på att skritta som jag var, men han var väldigt mjuk i munnen och lyssnade oerhört bra.

När jag tömkörde passade jag på att hålla koll på hans steglängd, den var inte lika varierande som den brukar vara och han verkade lite stel bak. Men ändå trampade han över varje steg perfekt och hade bra framåtbjudning. Dock syns det på honom att det är ansträngande att gå utan skor och broddar bak, han har inget fäste där och väldigt bra fram istället. Vi får se hur det blir med skor, jag vet inte riktigt om jag vill sko honom om han nu har ont i bakbenen? Men ändå kanske det hjälper då han slipper anstränga bakbenen så mycket och förmodligen slipper halka runt och spänna sig. För även jag vet att jag får ont i ländryggen om jag går och spänner mig för mycket. Jag hoppas på det bästa, lilla prinsen ♥

i'm gonna break your little heart, watch you take the fall
laughing all the way to the hospital, 'cause there's nothing
surgery can do when i break your little heart in two.

2011-02-20 | was it a test

Vill du få besked när bloggen uppdateras? Följ via bloglovin' här!

Idag hade jag en väldigt het röding som skulle tömköras, till en början fanns det ingenting som satte stopp. Han var stenhård i munnen och bara låg på, Ruben skulle verkligen ut och se världen idag! Det som är tur med Ruben är att han faktiskt inte drar allt för mycket, utan han begränsar sig till slå långt han kommer på tömmarna och därefter bara kröker på nacken och trampar på. Men bara det är jobbigt ändå, jag lägger hela min kraft på att bromsa honom, och nu när han har skor fram och ett bättre fäste så tycker han också att det ska gå ännu fortare. Det tog 1½ timme innan Ruben lugnade ner sig och började skritta i lugn takt på slaka tömmar. Jag antar att de veckor som han inte fått lämna stallbacken har satt sina spår.

Idag testade vi faktiskt en ny väg också, där vi brukar svänga av till vänster mot hästarna som han älskar att träffa så fortsatte vi rakt på. Där mötte vi tre andra hästar som Ruben inte fick hälsa på eftersom de inte stod efter vägen. Vi mötte också en äldre dam som jag passade på och fråga hur långt man kunde komma och se till så att vi inte hamnade på någons gård. Hon sa att det var bra packat på skoterleden där och trodde att det även skulle hålla bra för Ruben. Så vi testade och gick en bit ut där, men längre ut hade de inte längre kört på samma spår så jag blev lite osäker på om det var tillräckligt packat för honom och vände tillbaka. När vi sedan nådde korsningen där vi vanligtvis svänger vänster så svängde vi nu höger upp där, eftersom vi kom från det andra hållet.

Ruben taktade på och drog sig för att få träffa dom vanliga hästarna som han gärna vill leka med. Som vanligt skrämde Ruben skiten ur den stora bruna i första hagen, fuxen såg lite fundersam ut som vanligt när vi passerade. De två unghästarna i andra hagen såg ut att vilja skutta över staketet och följa med oss, men de höll sig tack och lov kvar innanför! Promenaden fortsatte upp till köttbondens gård, där vände vi och gick tillbaka hemåt. I korsningen där vi svänger höger hem valde Ruben att svänga vänster och fortsätta ut till Järbovägen (?), väl ute vid vägen vände vi och jag hotade Ruben med orden; "Nu får vi nog allt gå hem hörru, annars får du bära mig tillbaka".. Och det fungerade faktiskt, när vi kom tillbaka till korsningen så svängde Ruben då vänster hem och knatade lugnt över träbron.

Jag tror Ruben var ganska nöjd efter dagens tur, jag krävde ingenting av honom utan han fick gå och titta på omvärlden. Det verkade uppskattas väldigt mycket. Men det roligaste med hela dagen var att jag inte lyckades pilla ihop mina tömmar, så jag bestämde mig för att låna Iver (ja ni minns Shetlandsponnyn som stod några dagar med Ruben?) I alla fall, hans sele skulle vi låna idag, en sån där travsele ni vet. Lite smidigare än Rubens bröstsele. Men självklart var min kära Ruben lite för rund om magen för att komma i den. Full i skratt fick jag gå tillbaka in och hämta Rubens bröstsele och klä på honom den. Men Ivers ponnytömmar lånade vi i alla fall och det var mycket lättare att tömköra med dom. Inte alls samma tyngd i armarna. Lilla Ruben måste gå ner minst 10 cm i omfång för att kunna ha selen. Men trots det är det väldigt skönt att få låna saker som man inte har själv. Idag tex. lånade vi ett reflexländtäcke i väldigt stor storlek som jag knäppte runt bogen på Ruben. Det var väldigt lämpligt att ha det eftersom han var jättepigg och jag var osäker på om jag skulle hålla mig på benen..

Något mer som var lite småroligt idag var ett möte med en skoter. Ruben brukar ju vilja följa med skotrar eller attackera dom, varför vet jag inte. Men idag var han väldigt uppmärksam på en skoter som gick sjukt fint och tyst, han gick och tittade lite drömmande på den. Passageraren och föraren upptäckte oss väldigt sent och började sakta in, jag skrattade för mig själv eftersom jag sett att Ruben hade lagt märke till dom långt innan de såg oss. Ruben var inte det minsta rädd för den, men stackrarna höll stenhård koll på oss så de inte skulle skrämma busponnyn. Jag uppskattade det väldigt mycket, men det var kanske lite väl extremt ändå? Hur som helst blev det en kort film idag när Ruben äntligen hade lugnat ner sig och skrittade lugnt. Filmsnutten är filmad på exakt samma raka som det också finns en annan film från, även då med täcke på.

a shot in the dark when i was certain we had come so far?

2011-02-19 | reject all along

Vill du få besked när bloggen uppdateras? Följ via bloglovin' här!

Lycka ♥ beskriver min dag ganska bra. Jag kan inte vara annat än lycklig idag, Rubens ägare har varit på besök. Och idag skrev vi också ett seriöst fodervärdskontrakt, jag har haft Ruben i 8, nästan 9 månader utan kontrakt. Och det har fungerat fint, men just nu kände jag att det skulle vara bra med ett kontrakt och därför skrev vi också ett. Men det är inte själva kontraktet i sig som jag är lycklig för, utan det är alla de fina ord hon sa. Kontraktet är inte skrivet på en viss period och ska förlängas efter si och så många månder. Utan det är skrivet på obestämd tid, och hans ägare har rätten att bryta kontraktet vid en tvist eller om hon anser att jag inte behandlar eller tar hand om Ruben rätt.

Men det som egentligen var det underbara med det hela var att hon känner att hon inte vill ha tillbaka Ruben, inte heller kommer hon att sälja honom under tiden som jag har honom. Och jag får ha kvar honom så länge som jag vill! Men om jag inte skulle kunna ha kvar honom så tar hon självklart hem honom igen utan problem, bara hon får besked i god tid. Det känns oerhört bra att veta att jag får ha honom kvar. Jag älskar den där underbara lilla pojken, han har verkligen en speciell plats i mitt hjärta. Och mycket av det som gjorde att jag blev så glad och lycklig var det sms jag fick efter att hon hade åkt, jag bad henne skicka sms så jag visste att de hittade ut och kom på rätt väg hem igen. I det smset fick jag en jättefin text som fick mig att bli helt varm inombords.

"Tack för att du tar hand om Ruben, han trivs verkligen bra :) Han är ju trots allt en riktig enmanshäst." Var vad som stod i smset jag fick, jag har också fått ett mejl tidigare när det var osäkert om jag kunde ha kvar Ruben eller inte.. Där stod det något i stil med att hon inte visste någon som kunde ta hand om Ruben så bra som jag gjorde, och hon tyckte det var synd att vi skulle behöva skiljas åt. Idag så är Ruben "min" på så sätt att jag får göra som jag vill med honom, jag har inga begränsningar förutom att han ska må bra. Allt är för hans välbefinnande. Och jag skulle aldrig göra något medvetet för att skada honom. Han är min prins. Så nu längtar jag till sommaren, jag längtar till vandringen, jag längtar till Pay and Jump-tävlingar. Det är mycket jag längtar efter, i sommar ska jag och Ruben ha så roligt vi bara kan ha!

Men hur som helst så har Ruben nu fått två vilodagar, igår var jag ut med longeringspisken i hagen och motionerade honom och Wickan på så vis i ungefär 10 minuter. Det var enbart på grund av att fröken behövde röra på sig för att inte få jättestor träningsvärk och bli allt för stel. Ruben hade dubbelt så roligt som Wickan hade, hon såg mer ut att tycka att det var tråkigt. Medans Ruben verkligen körde rallykalle runt i hagen och tog i, han låg ner i kurvorna och verkligen lekte av sig. Idag hade jag inget planerat eftersom hans ägare med familj skulle komma på besök, och vid tidigare besök har barnen skrittat på Ruben så jag tänkte att det eventuellt skulle bli av idag också. Men det blev det inte och jag tänkte då att Ruben i all fall kunde få förtjäna en vila, det var ju trots allt -24 grader ute.

everytime i'm coming home i feel like i don't belong

2011-01-31 | hello image

I helgen har jag inte alls haft tid att skriva något utan bara publicerat förinställda inlägg, ja den där listan som jag envisades med att slutföra. I alla fall så har jag sovit en natt i Hoforsbacken, och var till stallet i Lördags, igår var stallägaren otroligt snäll och mockade åt mig. Fortfarande är jag inte frisk, och Ruben kommer inte så långt ifrån gården eftersom alla småvägar runt omkring är isiga.. Dock så fungerar ridbanan bra för honom, så vidare att jag orkar springa med runt hela tiden, det står nämligen ett uppbyggt hinder innanför den upptrampade volten så att jag kan inte longera honom där.

Men hur som helst så var jag ut med Ruben i lördags, när jag står och knyter på honom repgrimman i stallet så hör jag hur någon pipig liten röst utanför är upprörd. Jag tänker inte mer på det utan fortsätter dona med Ruben så att vi kan gå ut. En kort stund efter så öppnas stalldörren och en vuxen kvinna säger till ett barn: "Här är ju lilla hästen, han är kvar!" jag fnissade lite och pojken fick lov att hälsa på Ruben. Jag vet inte om den där lilla pojken hade träffat Ruben innan, men han verkade förtjust i honom i alla fall och gömde sig lite i jackan när Ruben tryckte upp sin mule i ansiktet på honom. Pojken följde med ner till ridbanan och tittade en stund innan han försvann igen.

Vi promenerad några varv på ridbanan för att se hur det fungerade och ja, det fungerade otroligt bra. Ruben blev irriterad på mig som vanligt när vi ska springa, för den delen tyckte han att det var tråkigt att gå bakom mig också. Han knuffades och stångades i rumpan på mig, gav några tjuvnyp och tacklades för att försöka komma före. Sedan kom stallägaren ner med den där lilla pojken som tidigare varit och hälsat på Ruben och frågade om inte han kunde få lov att rida ett varv. Självklart fick han lov att göra det och Ruben blev inte så där lagom glad.. Utan sadel och så mycket för pojken att hålla sig i så fick stallägaren gå och hålla honom bak i jackan och jag gick och höll Ruben kort. Han har ju en tendens att vilja dra iväg ibland.

Självklart skötte Ruben sig bra, men han tyckte inte alls om att jag gick så nära honom som jag gjorde, eller det faktum att stallägaren gick på andra sidan om honom. Han har alltid haft svårt för att bli tvingad gå nära, men det gick bra. När pojken hade ridit sitt varv testade vi att gå ut på de vanliga svängarna vi brukar gå, det gick bra tills vi kom till bron. Den var tydligen jätteläskig nu när det inte var snö på den så stackars Ruben var tvungen att ta skydd bakom mig när vi gick över den. Efter bron blev underlaget sämre och ute på vägen var det bara is i däckspåren och mellan kunde ju inte Ruben gå..

Vi gick därför hem igen och jag var måttligt irriterad på Ruben som inte alls kunde gå där jag bad honom att gå medans jag själv gick ute i väggrenen. Nej det var helt omöjligt, han skulle gå i däckspåren av någon anledning. Han åkte skridskor som en annan jag-vet-inte-vad och det var ju egentligen anledningen till att jag gick hem med honom. Jag var livrädd för att han skulle halka omkull och bryta ett ben. För inte orkar jag kasta honom över axeln och gå hem igen! Men nu är det dags att åka iväg till skolan, och sedan blir det en sväng till stallet och så får vi se om jag får lov att plocka bort det där hindret som står på ridbanan eller inte.

Ruben i hagen i lördags, världens finaste pojke ♥

 you'll fall in love with somebody else again tonight

2011-01-27 | all night long

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag  börjat tämja Rubens trollman och verkligen lagt ner tid på att reda ut den och försöka få den att stanna på samma sida om hans hals. Idag tog jag ur de små flätorna som han har haft senaste två-tre dagarna och se, den stannade på samma sida! Dock återstår det att se imorgon hur mycket nytta det har gett, det finns ju en överhängande risk att manen faller tillbaka över på "fel sida" igen..

Idag var faktiskt Ruben väldigt tålmodig med mitt pysslande, jag tycker även att han har blivit finare i hovarna sedan jag började med Hovdesinfektionen så det kanske ger någon nytta. Har nu slutat trycka in bomullsrondeller i "springan" ett tag få se om det hjälper att pressa en dränkt rondell mot strålen och låta det suga åt sig ett tag, eller om jag måste börja om igen? Fortfarande väntar jag tålmodigt på att få ett svar om hur det gick i måndags, men svaret kommer nog så småningom. Jag har även märkt att Ruben har börjat snora ganska mycket, jag vet inte om det blir värre för att han kommer in i stallet eller om det är lika dåligt även när han är ute. Men jag passade på att göra ren hans näsborrar och så får vi se hur det ser ut imorgon.

Ruben har också börjat med en lite olat nu, han har börjat hänga sig otroligt mycket i kedjorna, det är inget som han har gjort tidigare. Jag har haft kedjorna suttit i övre ringarna på grimman, men då höll han som sagt på att strypa sig själv. Därför har jag nu fått börja sätta fast honom i de vanliga ringarna och på så sätt så får han inte ner mulen så mycket utan står med huvudet uppspänt. Jag tror att det är en bieffekt av det faktum att han bara måste gå in i stallet och stå på stallgången, vilket han tycker är förbannat tråkigt. Han verkar verkligen sakna att få gå ut och tömköra, men ändå går han självmant in i stallet när jag öppnar dörren och ropar på honom..

Jag har nu funderingar på om jag ska börja promenera med Ruben igen i helgen, om vi ska ta vårat första tömkörningspass på Lördag, eller om det blir Söndag. Ruben tycker det är jättetråkigt utan att få gå ut och jobba lite, så jag hoppas att det fungerar och att han tycker att det är kul. För det mesta hoppas jag på att vädergudarna är på min sida och att det inte blir de plusgrader som är förutspådda till på Lördag.

so i'll doubt i'll figure out just what to do

2011-01-26 | from the moment

Idag har jag faktiskt inte så mycket vettigt att skriva, men jag måste ändå dela med mig av det lilla som hände idag. Pappa skjutsade mig till stallet eftersom det blev missförstånd mellan mig och mamma. Men inte nog med att han skjutsade mig dit, han följde även med in! Han som alltid brukar sitta kvar i bilen och inte alls vilja vistas i ett stall. Men i alla fall, han följde med in i stallet, fick syn på en hög bajs som låg innanför stalldörrarna och plockade direkt en grep och började plocka upp det i skottkärran när jag kom med den. Jag blev måttligt paff av att se den synen vill jag lova, men det gladde mig en hel del.

När han hade plockat upp bajset på stallgången följde han med in i Rubens box och började plocka bajs även där. Måttligt förvånad sneglade jag lite på honom och fortsatte plocka, Ruben fick stå ute på stallgången och snylta lite på morgondagens hö som låg staplat vid Wickans box. När det var mockat klart och jag hade fyllt vatten och plockat några små kraftgodisar, knappt en halv näve, och lagt i Rubens krubba så sa pappa åt honom att han skulle gå in, lilla Ruben tittade lite snett på honom och gick sedan in i boxen för att äta sitt godis. Just då, kunde jag nästan se en liten glimt av intresse från pappas sida. Och roligast hade jag åt hans kommentar när vi satte oss i bilen, "Ja.. Han var ju inte stor.." Ibland kan pappa verkligen förvåna en.

we barley get by, but we have the best times

and hope it never ends

2011-01-24 | those days

Idag har Ruben varit skolundervisningsunderlag eller vad man ska kalla det, elever som går någon sån där djurlinje har varit och klämt och känt på honom eftersom de lär sig att göra veterinärsbesiktningar. Jag var inte närvarande vid det hela, men meddelandet på tavlan i sadelkammaren underströk att det hade gått bra och då hoppas jag också att Ruben skötte sig. Tydligen skulle vi få ett utlåtande senare i veckan, ska bli kul att höra vad de säger. Jag frågade Ruben om de hade kallat honom tjock och han nickade? Nog är han lite tjock allt, men snart så ska det också väck. Men med tanke på det väglag som varit senaste tiden så har han inte ens kunnat bli longerad på ridbanan eftersom det även där har varit väldigt halt i de upptrampade spåren. Och nog har det varit för tungt för att longera i snön när det är töväder.

Jag har kommit underfund om att jag blir helt handfallen när jag kommer till stallet och det är mockat i Rubens box, jag vet inte riktigt vad jag ska göra då. Oftast brukar jag fixa och dona lite med andra saker, bland annat så brukar jag fylla på vatten ute i hagen eftersom det brukar vara dåligt med vatten vid den tidpunkt jag kommer. Men idag glömde jag av mig totalt och pysslade bara med Ruben istället. Hade med mig några av mina egna hårsnoddar till Ruben så han slipper ha gummisnoddar som sliter så värst på manen. Men inte ville han samarbeta idag när jag skulle fläta lite snabbt så inte alla småstronkar skulle smyga iväg.

Jag fick mig en rejäl smäll över näsan, Ruben tyckte att det var dags för att klia istället för att stå där och snurra på hans hårstrån. Och ibland kan jag inte låta bli att skratta, det är tur att han ändå inte vet att hundar visar att de vill bli kliade på magen genom att ligga på ryggen.. För hade Ruben vetat det kan jag lova att han hade legat på rygg på stallgången idag! Tydligen kliades det duktigt på hans mage, han tassade runt och visade exakt vart jag skulle klia och när jag skulle byta plats att klia på. Sedan kom den där välkända rumpan upp i knä på mig, då var det dags för att klia rumpa och svans! Jag är så otroligt glad över att den gamla goa Ruben är tillbaka på ett sätt, samtidigt som det är ganska skönt att inte ha någon som stångas eller vänder rumpan till.

Ruben kändes bättre i höger bak och framhovarna var det absolut inga problem med, jag måste sluta stressa upp mig så där i onödan. Men är man hönsmamma så är man ju faktiskt det också. Jag vet inte om jag skulle känna mig så duktig om Ruben istället gick och hade ont, så jag antar att det är något bra med att jag är så pass rädd för minsta lilla. Jag tycker även att hans strålar börjat se finare ut nu, med tanke på att de har varit lite spruckna, lyckades få tag på ett tips idag om hur det skulle gå lite snabbare att få ordning på det.. Så idag dränkte jag en halv bomullsrondell i Hovdesinfektion och tryckte fast den springan i strålen och smetade ytterligare desinektion på resten av strålen. Nu hoppas jag att det ska gå lite snabbare.

Tyvärr blev det inga bilder tagna med mobilen idag, och ikväll ska jag faktiskt be mamma leta fram den där gamla kameran som jag började fotografera med en gång i tiden. Så har jag något att släpa med mig i stallet och ut på äventyr, det känns som att jag inte alltid vill ha med mig min systemkamera hängandes runt halsen. Det finns ju faktiskt en risk för att den åker i backen när jag tömkör om det skulle vara så att jag faller. Och hur rädd är jag om en kamera som pappa köpte för.. Ja, hur många år sedan kan det vara 6 år sedan? Inte så värst. Så jag passar på att leta fram en bild ur arkivet och delar med mig av den istället för att förgylla det här annars så tråkigt grå inlägg.

Lugnt betande Ruben efter en tömkörningstur i somras. Han är inte svettig utan svampad för svalka.

you ain't gonna find me sittin' 'round, countin' raindrops

2011-01-23 | prince charming

Nog är jag allt en liten Hönsmamma, blev så otroligt orolig idag när lilla Ruben var varm i höger bak. Han var inte svullen men varm i hoven och upp i benet. När jag kände på framhovarna och frambenen så tyckte jag att han var ytterst lite varmare i framhovarna än vad han normalt är. Genast började tankarna snurra i huvudet, hade han dragit på sig en hälta bak eller är det fångkänningar han har? Ingela lovade att kolla på honom när hon kom hem och hon skulle höra av sig om det var allvarligt eller något farligt. Men som sagt har jag inte hört något ifrån henne, så jag hoppas att allt är bra med honom och att det bara är en liten hälta han har.

Idag när jag kom till stallet så fick jag se att Ruben lyckats skära sig vid mungipan på något, nog för att han får lite skav av bettet i mungiporna.. Skav kanske man inte heller ska kalla det egentligen. Men i alla fall, då hade han sår på båda sidor av mungiporna, och på höger sida så var det en "flörp" som jag blev tvungen att klippa bort. Men Huliganen han stod helt stilla och lät mig klippa bort den innan han började bråka som vanligt och dansa runt på stallgången. Vi tog lite kvalitétstid idag också, närmare bestämt en timme stod han tålmodigt på stallgången medans jag donade.

En trött Ruben som gärna vill äta hö istället.

Jag vet inte egentligen om jag heller ska skriva att Ruben stod tålmodigt på stallgången, han hängre mer i kedjorna och tyckte att han faktiskt kunde få lov att äta lite hö istället. Fokuserade på att borsta igenom hans trollman igen, har även valt att försöka tämja den nu genom att tvinga den stanna på en sida av hans hals genom att använda gummisnoddar varje dag. Ruben tycker inte att det är så kul att få manen borstad, men hans ulliga underhår gör att det verkligen behövs göras ofta. Svansen fick sig också en rejäl genomkörare idag, borstade inte så värst noga igår kväll när jag höll på.

Därefter fick Ruben som vanligt träna på att lyfta hovarna, det sitter nästan helt nu det där. Han börjar bli riktigt duktig. Borstade ur hovarna och smetade i hovdesinfektion igen, han är ganska sprucken i höger fram och vänster bak. Men jag smetar i alla hovarna eftersom det är mer eller mindre sprucket. När vi väl var klara med det dagliga jobbet så fick Ruben hovarna borstade utvändigt och så smorde vi lite fint med hovolja. Det var nästan så att min prins var redo för utställning när jag var klar..

Bakhovar utan olja och framhovar med olja.

När vi ändå hade lite kvalitétstid tillsammans så passade jag på att leta reda på hans massadeborste som jag köpte i somras på Ö&B. Fokuserade på att massera vid manfästet på båda sidor om halsen, hela bogen och ner mellan frambenen och även rumpan och ner mot hasen. Valde just de ställen som han verkligen tycker bäst om att bli masserad och kliad på. Han visade tydligt att han njöt av det hela. Därefter hade vi lite pusskalas och sedan fick Ruben gå in i boxen och äta lite av sitt hö samt kvällsmaten som han fick när jag var klar istället för godis.

Ruben pussas godnatt med telefonen, eller letar godis?

Lite tråkigt var det att Rubens ägare inte kunde komma i helgen och se alla hans enorma framsteg, eller den lugna prins han faktiskt blivit. Men det positiva med helgen som varit är att det börjar se ljusare ut på motionsfronten. Det känns nämligen inte alls lika halt ute längre och jag hoppas att det kommer fungera att gå med honom ifrån gården senare i veckan.. Jag tror att både jag och Ruben ser fram emot att få gå ut och tömköra igen, sedan väntar vi på bar mark så att det går bättre att longera och även löshoppa en hel del. Kanske hoppas han också på att hitta någon tuff liten tjej som vill rida honom också? Kanske.

fairytails can come true so i will wait for you

2011-01-21 | alone tonight

Just nu är underlaget på vägarna ett rent helvete, stackars Ruben tar fortfarande sig inte fram. Därför får han fortfarande bara gå i hagen och skrota, men det betyder också mer kvalitétstid för oss. Ruben och jag jobbar istället på problemen i stallet, han får träna på att stå själv inne, han får träna på att lyfta hovarna på stallgången och diverse andra småsaker. Sedan har jag också lagt fokus på att borsta igenom hans man med jämna mellanrum. Den har ju en tendens att bli ganska tovig med hans ullhår.

Idag så skulle vi åka och hämta hö, men eftersom det inte blev något då vi inte fick lastbilen att fungera så tillbringade jag lite tid med Ruben. Dels fick han stå själv inne i sin box utan sin "boll" och hö att äta på, det gick bra tills att det började låta utanför stallet och inne i garaget, han såg livrädd ut ett tag och fokuserade på ljudet. Jag filmade en liten snutt när han står helt fastfrusen i boxen och bara lyssnar och slänger blickar mot garaget, som ligger vägg i vägg med stallet precis bakom där jag stod och filmade..

Ruben fick också öva på att stå på stallgången och lyfta på hovarna, stackar'n var måttligt irriterad efter att blivit tvingad att lyfta alla hovar hela tre gånger! Som jag skrev så borstade jag igenom hans man ytterligare och sprayade i lite pälsglans så den inte ska fortsätta vara så fluffig och tova sig. Ruben har blivit mindre rädd för pälsglansen nu, även om han tycker att det fortfarande är läskigt. Medans jag höll på med hans man så passade jag också på att frisera honom lite bakom öronen, nu ligger grimman bra igen och inga fler tovor där! Hans fläta som han fick i svansen för några dagar sedan sitter fortfarande kvar och hans svans är inte ett dugg tovig ännu.

Något jag måste nämna är att Ruben faktiskt är väldigt bortskämd. Stallägaren tyckte synd om Ruben som inte ser ut från sin box så hon och hennes man sågade ett hål i dörren och satte ett plexiglas som fönsterruta. Nu har Ruben ett eget fönster så han ser vad som händer i stallet! Men det hjälpte inte mot hans oroligheter eller det faktum att han blir så rädd för att var själv att han bajsar löst. Men vi hoppas att hans fönster ska hjälpa lite mot den rädslan i alla fall. Nu har vi ju faktiskt chansen också på att träna lite på att stå själv i stallet, men det är inte så värst populärt.

theres pictures of you and i on the walls around me,
the way that it was and should have been surrounds me

2010-01-13 | so goodnight

Idag kände jag mig inte så värst kry, har sån där feberkänsla i kroppen och fick därför skjuts till stallet av mamma (med tillhörande gnäll). Eftersom stallägaren ringde och frågade hur länge jag skulle vara i stallet och om jag kunde natta hästarna ikväll så skulle jag självklart göra det, därför åkte vi senare än planerat till stallet. När jag kom dit så hämtade jag hinkarna med mat och Rubens burk med mat från sadelkammaren och tog in de i stallet. Ruben hade sådan lyx att han fick smaka lite av Wickans pellets, tänk att stallägaren är så snäll och skämmer bort honom! Rubens box var ju självklart omockad så jag tog och ställde ut honom på stallgången, satte fast honom i ena kedjan så att han inte skulle äta upp Wickan och Timmy's hinkar med mat. Ruben fick då stå vid höbalarna och mumsa lite medans jag mockade, han såg så nöjd ut!

Eller ja, han såg nöjd ut tills jag enligt honom stal hö och la in det i hans box, då skulle han minsan följa med in till sig direkt. Sedan verkade det som att han förstod att jag hade deras mat på andra sidan stallgången eftersom han hela tiden stod och sneglade mot hinkarna på golvet.. Och försökte ta sig dit, vilket slutade med att han stod med rumpan mot grimmorna och surade en stund. När jag tog hans kvällsburk och hällde in maten i hans krubba flyttade han sig och verkligen försökte gå in i sin egen box, inte kunde han stå kvar på stallgången medans det fanns mat i boxen! Snopet fick han vänta tills jag ytterligare frestade honom genom att hämta hans älskade "boll" och började bryta mig in i den. Då släppte han fokusen på att ta sig in i boxen och ville bara ha sin "boll", fast egentligen ville han åt innehållet. Och så här ser man ut när man vill ha sin leksak och heter Ruben..

När allt var klart fick han gå in i sin egen box igen och jag sopade stallgången snabbt och började med fodra de andra hästarna. Och där började också dagens humoristiska äventyr för min del. Gav Timmy sin del av höbalen och försökte ta mig in i Wickans box som ligger innanför med en dörr så man kan gå in i den -jag som är så dålig på att förklara ska försöka- men med frusna fingrar och kärvt lås så gick det inge vidare bra. Timmy stod och norpade av Wickans hö medans jag kämpade med låset och Wickan såg måttligt otålig ut på andra sidan dörren. Därför fick jag den brillianta idén att försökta ta mig in i bakvägen! Så jag kånkade ut på höet igen och tog Wickans foderhink under armen och knatade iväg till baksidan av hennes box, öppnade ytterdörren och så långt gick det ju i alla fall bra..

Men innanför den dörren sitter en liten grind så att Wickan själv inte ska öppna dörren och bestämma när det är dags att gå ut. Även den kärvade med mina frusna händer och Wickan såg måttligt sugen ut på maten jag hade. Stackars Wickan fick backa fint medans jag tog sats och klättrade över den lilla dörren, som säkert är 110 cm hög eller något liknande, fortfarande med hö och foderhink i famnen. Dock tappade jag större delen av hö precis nedanför dörren så hon fick lov att äta sitt hö där, tömde hinken i krubban och kliade mig i huvudet. Jag skulle ju också ta mig ut! Nådigt pinade jag mig med att klättra över grinden igen, livrädd för att den skulle ramla ner. Sedan stängde jag och gick därifrån och glömde att släcka lyset! Tack och lov hann jag komma på det eftersom jag skulle in och ge Timmy sin mat i krubban, fick gå tillbaka och släcka lampan hos Wickan när jag ändå var och tömde skottkärran. Vilket äventyr! Den där stackars Wickan såg måttligt fundersam ut över vad jag pysslade med..

Hur som helst gick det i alla fall bra och alla hästarna fick den mat de skulle ha och blev nattade, jag hoppas de är nöjda eftersom jag inte kunde låta bli att fjäska lite med godis.. Det där godiset med morotsmak från Kraft som Ruben får i sin älskade lilla "boll" (: För den delen är det två positiva nyheter också. På Lördag dyker hovslagaren upp och verkar Ruben, det är dags nu och jag har fortfarande inte bestämt mig för att sko honom, så vi ska göra försök att gå promenader i helgen om jag känner mig bättre få se hur det går. Sedan är den andra nyheten att nästa helg kommer Rubens ägare förmodligen och hälsar på och fodervärdskontraktet ska skrivas. Jag hoppas att barnen är med så de får se honom leka med hans "boll" och kanske rida en sväng på ridbanan barbacka. Det ska verkligen bli kul och se deras reaktion på hur annorlunda han är nu.

so goodnight wherever you are sleeping

and i hope that if you dream, you dream of me