2011-01-24 | those days

Idag har Ruben varit skolundervisningsunderlag eller vad man ska kalla det, elever som går någon sån där djurlinje har varit och klämt och känt på honom eftersom de lär sig att göra veterinärsbesiktningar. Jag var inte närvarande vid det hela, men meddelandet på tavlan i sadelkammaren underströk att det hade gått bra och då hoppas jag också att Ruben skötte sig. Tydligen skulle vi få ett utlåtande senare i veckan, ska bli kul att höra vad de säger. Jag frågade Ruben om de hade kallat honom tjock och han nickade? Nog är han lite tjock allt, men snart så ska det också väck. Men med tanke på det väglag som varit senaste tiden så har han inte ens kunnat bli longerad på ridbanan eftersom det även där har varit väldigt halt i de upptrampade spåren. Och nog har det varit för tungt för att longera i snön när det är töväder.

Jag har kommit underfund om att jag blir helt handfallen när jag kommer till stallet och det är mockat i Rubens box, jag vet inte riktigt vad jag ska göra då. Oftast brukar jag fixa och dona lite med andra saker, bland annat så brukar jag fylla på vatten ute i hagen eftersom det brukar vara dåligt med vatten vid den tidpunkt jag kommer. Men idag glömde jag av mig totalt och pysslade bara med Ruben istället. Hade med mig några av mina egna hårsnoddar till Ruben så han slipper ha gummisnoddar som sliter så värst på manen. Men inte ville han samarbeta idag när jag skulle fläta lite snabbt så inte alla småstronkar skulle smyga iväg.

Jag fick mig en rejäl smäll över näsan, Ruben tyckte att det var dags för att klia istället för att stå där och snurra på hans hårstrån. Och ibland kan jag inte låta bli att skratta, det är tur att han ändå inte vet att hundar visar att de vill bli kliade på magen genom att ligga på ryggen.. För hade Ruben vetat det kan jag lova att han hade legat på rygg på stallgången idag! Tydligen kliades det duktigt på hans mage, han tassade runt och visade exakt vart jag skulle klia och när jag skulle byta plats att klia på. Sedan kom den där välkända rumpan upp i knä på mig, då var det dags för att klia rumpa och svans! Jag är så otroligt glad över att den gamla goa Ruben är tillbaka på ett sätt, samtidigt som det är ganska skönt att inte ha någon som stångas eller vänder rumpan till.

Ruben kändes bättre i höger bak och framhovarna var det absolut inga problem med, jag måste sluta stressa upp mig så där i onödan. Men är man hönsmamma så är man ju faktiskt det också. Jag vet inte om jag skulle känna mig så duktig om Ruben istället gick och hade ont, så jag antar att det är något bra med att jag är så pass rädd för minsta lilla. Jag tycker även att hans strålar börjat se finare ut nu, med tanke på att de har varit lite spruckna, lyckades få tag på ett tips idag om hur det skulle gå lite snabbare att få ordning på det.. Så idag dränkte jag en halv bomullsrondell i Hovdesinfektion och tryckte fast den springan i strålen och smetade ytterligare desinektion på resten av strålen. Nu hoppas jag att det ska gå lite snabbare.

Tyvärr blev det inga bilder tagna med mobilen idag, och ikväll ska jag faktiskt be mamma leta fram den där gamla kameran som jag började fotografera med en gång i tiden. Så har jag något att släpa med mig i stallet och ut på äventyr, det känns som att jag inte alltid vill ha med mig min systemkamera hängandes runt halsen. Det finns ju faktiskt en risk för att den åker i backen när jag tömkör om det skulle vara så att jag faller. Och hur rädd är jag om en kamera som pappa köpte för.. Ja, hur många år sedan kan det vara 6 år sedan? Inte så värst. Så jag passar på att leta fram en bild ur arkivet och delar med mig av den istället för att förgylla det här annars så tråkigt grå inlägg.

Lugnt betande Ruben efter en tömkörningstur i somras. Han är inte svettig utan svampad för svalka.

you ain't gonna find me sittin' 'round, countin' raindrops