Igår orkade jag inte skriva, även om det faktiskt var så att jag hade något att skriva om. Men jag var så trött när jag kom hem att jag hamnade i säng direkt. I alla fall så när jag och Ida gick mot stallet igår gick jag och grubblade över att jag inte såg Ruben i hagen. Jag kunde inte förstå vart han hade gömt sig; han syntes inte alls! Så jag konstaterade att han måste vara precis utanför dörren in till den tomma boxen. När vi rundar hörnet på stallet så möts vi av Ruben som står och mumsar på hö precis utanför höförrådet och Wickan står avundsjuk på insidan av hagen.
Min lilla prins hade tydligen varit så hungrig att han krypit mellan trådarna på grinden och stannat för att äta hö. Ida följde hans spår och kunde konstatera att han inte hade lämnat stallbacken! Han hade varit ute på lite äventyr, nosat på ett uthus som står bakom sadelkammaren och även vart ut till plogvallen och seadn vänt tillbaka till höet. Jag blev full i skratt och sa åt Ruben att följa med mig in i stallet, han såg lite skamsen ut där han stod nämligen. Men han följde snällt med in i stallet. En del av mig är arg på honom för att han smitit ur hagen, men en annan del är stolt över att han faktiskt inte lämnade gården. Det hade kunnat varit en Ruben mindre trots allt.
Wickan fick strax där efter också följa med in i stallet eftersom Ruben skulle få på sig skor för första gången i sitt liv så ansåg vi att han kunde behöva hennes moraliska stöd. Jag hade konstigt nog förväntat mig att han inte skulle samarbeta så bra som han gjorde. Ruben skötte sig nämligen exemplariskt, nästan. Om vi räknar bort alla gånger han stod på bakbenen och tyckte att han inte skulle behöva stå på tre ben längre. Men det var inte värre än att han kunde få vila mellan sömmarna. Jag skrattade lite eftersom Ruben verkligen har stenhårda hovar så var det inte så väldigt lätt att få i sömmarna.
Ruben fick därefter gå ut i hagen och prova sina nya rallyskor, och nog tyckte han det var väldigt bra. Det var några trevande steg mot backen ner till andra delen av hagen innan han insåg att han faktiskt hade fäste och galopperade. Dock fick han endast skor fram så länge och det är ju faktiskt bättre än ingenting alls. Nu tar han sig fram och har lite fäste, kanske blir det en första tömkörningspromenad nu när jag kommer till stallet om ett kort tag?
soon as something happens everyone starts to talk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
» Kommentera inte att jag är "för stor" för att Rida Ruben, jag har djurskyddshandläggaren Mona Rönnings utlåtande om saken.
» Du får självklart kommentera vad du tycker om det jag gör, men i den benämning att du tycker som du gör och inte predikar om vad som är rätt och fel.
» Kommentarer med tips om tävlingar är självklart välkommna, jag tycker om att delta i diverse olika tävlingar för nöjes skull.