” V A R F Ö R R I D N I N G E N F Å R D I G ”
..att må bra
I själva verket är det inte ridningen som får mig att må bra, utan det är en kombination av känslan av att någon behöver och uppskattar det jag gör. Det är det där lilla att få åka till stallet, mocka boxen, dona med foder och sedan stå och rykta i en evighetstid på stallgången. Alla småsaker tillsammans gör att jag mår bra. Det är en stor bonus att få rida eller promenera ut i skogen, en liten känsla av frihet kryper nära intill. Men samtidigt så finns det också en stolthet, att jag där går med ett djur som i vilken sekund som helst kan explodera och dra iväg i galopp. Och för stunden, har jag kontroll över den kraften. Men bara för stunden, hästen har fortfarande sin fria vilja, den kan jag aldrig kontrollera.
För att summera så är det allts om hör till att ha häst som får mig att må bra, och det spelar ingen roll att jag rider. Så länge jag spenderar betydelsefull tid med djuret och känner att den litar på mig, behöver mig. Det är då jag mår som bäst. Att komma till stallet och finna boxen mockad och allt fixat, det gör mig helt handfallen. Jag vet inte vad jag ska göra då, allt blir fel. Jag har mina dagliga rutiner på hur jag gör saker och ting, tillexempel börjar jag alltid med att mocka Rubens box, sedan tar jag upp det som ligger på stallgånen. Om de andra hästarnas boxar är mockade men skiten ligger i en hög så tar jag också upp de innan jag kör ut kärran. Därefter fyller jag på vatten, inne hos Ruben och hos de andra hästarna, och beroende på hur mycket tid jag har så går jag även ut med några vattenkannor till hagen.
Skär morötter gör jag sist inne i sadelkammaren, jag brukar ofta passa in det så att jag får höra "Chans till Romans" på radion. Där står jag i min ensamhet och fnissar till radioprogrammet medan jag skär morötter till Ruben, och ibland även till de andra hästarna. När det är klart tar jag min ryktväska och den utrustning jag ska ha med mig, oftast bröstsele, tömmar och huvudlag, men jag får inte heller glömma reflexer och strykkappor. Jag kan inte svara på varför jag gör allt i samma ordning, eller varför det sista jag gör är att lägga in hö i Rubens box innan jag går. Det har bara blivit så att det är så här jag gör för att inte glömma något. Det är så här som jag mår bra. Ruben är min anledning till att må som en kung.
i watched from a distance as you you made life your own
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
» Kommentera inte att jag är "för stor" för att Rida Ruben, jag har djurskyddshandläggaren Mona Rönnings utlåtande om saken.
» Du får självklart kommentera vad du tycker om det jag gör, men i den benämning att du tycker som du gör och inte predikar om vad som är rätt och fel.
» Kommentarer med tips om tävlingar är självklart välkommna, jag tycker om att delta i diverse olika tävlingar för nöjes skull.