” M I T T B Ä S T A H Ä S T M I N N E ”
Något bästa hästminne tror jag inte att jag riktigt har, jag har många bra och även många dåliga minnen tillsammans med hästar. Men jag tror ändå att när jag tänker efter så är det klockrenaste minnet faktistk den dag som Ruben kom, jag hade rent ut sagt köpt grisen i säcken om man säger så. Jag hade faktiskt ärligt talat ingen aning om vad Ruben var en för en när han kom, det var nästan spännande att vänta på att transporten skulle rulla in på Nathalies gård. Allt jag visste om honom var att han var valack och hette just det, Ruben. Vi städade lite efter allt mitt snickrande i väntan på att de skulle komma, och när samtalet väl kom så sprang jag ut med hela mitt följetåg. Stackars Robin var också med eftersom han höll på och hjälpte mig lite i stallet med snickeriet.
När Ruben väl backade ur transporten var jag som förälskad, det var den grovaste shettis jag någonsin sett. Han var så kaxig där han backade ur och dansade fram över gårdsplanen, spännde upp sig och gnäggade hälsande. När vi sedan släppte ut honom tillsammans med våra tjejer så fick vi verkligen se vilket otroligt fint steg han egentligen har, när han väl sträcker ut. Jag vet inte om det verkligen är ett bra minne, men det är i alla fall ett spännande minne där jag inte alls visste vad det var för något som skulel komma. Jag visste ingenting, och tänk att det blev så bra som det blev?
Tillsammans med Virmari har jag väldigt många minnen, sånna där som jag aldrig förmodligen kommer att glömma. Alla de där gångerna jag åkte i marken och fick lov att kravla mig upp igen, den där nattritten som vi gjorde tillsammans med Nathalie och Master. Och det faktum att hon faktiskt blev en säkrare häst tillsammans med mig. Turerna förbi Källmursskolan där de "stora pojkarna" kom ut och skrek på oss, kallade henne för dittan och dattan, men det var inget som berörde oss. Vi lullade lugnt förbi. Men jag får inte glömma gången jag gick omkull med henne precis utanför stallet, hur rädd jag var för att hon skulle ha skadat sig. Jag kan fortfarande inte glömma hur rädd både Nathalie och Nellie var.
Minnen med hästar finns alltid många, några är bra, andra dåliga. Därför är det svårt att klura ut vad det bästa minnet är. De flesta skulle välja den gången de klarade det där målet de hade strävat efter ett tag, andra skulle välja dagen de köpte sin första ponny. Men jag vet inte ärligt talat, jag tror att mitt bästa hästminne faktiskt är alla minnen som präglat mitt liv. Dåliga som bra, så är det minnen som faktiskt finns kvar.
my heart would be forever in your hands
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
» Kommentera inte att jag är "för stor" för att Rida Ruben, jag har djurskyddshandläggaren Mona Rönnings utlåtande om saken.
» Du får självklart kommentera vad du tycker om det jag gör, men i den benämning att du tycker som du gör och inte predikar om vad som är rätt och fel.
» Kommentarer med tips om tävlingar är självklart välkommna, jag tycker om att delta i diverse olika tävlingar för nöjes skull.