Det har för mig varit en otroligt skön vecka med lite paus från mitt vardagliga liv. Jag har spenderat nätterna i Hoforsbacken och varit hem en sväng här i dagarna. Men trots det har jag varit iväg till Ruben och donat med lite annat. Dagarna knallar på precis som vanligt, även om det inte är precis som det brukar vara.
I tisdags fick Ruben vila och i Onsdags passade jag på att göra ett nytt försök med att longera honom, även om planen var att jag skulle tömköra honom i bara grimma där i dagarna.. Men med den träningsvärk jag fick i kroppen efter förra turen lägger jag det projektet på is ett tag framöver. Den här gången valde jag att låna longerspö och det var magiskt. Ruben skötte sig perfekt! Han tog inte fullt stöd på linan, men han sprang åtminstone på en rund volt och bröt inte in som han brukar göra. Och tidigare har det inte ens spö hjälpt för att hålla honom ute på "spåret".
Dock verkar Ruben nästan få panik av att spöet är där, när han väl travar runt på spåret får man lov att hålla spö bakom ryggen för att inte driva på honom för mycket. Han ökar nämligen bara på om man följer efter med pisken. Fortfarande behövs det mycket träning på longeringen, men det här var också ett stort framsteg för lilleman. Ett steg i rätt riktning.
När jag kom till stallet i Torsdags för att fodra lunch så möttes jag av Ruben och hans nya flickvän vid grinden. Ruben var en riktig liten snögubbe och verkade trivas bra med det. Efter lite pillande på hans huvudlag i väntan på att han skulle vräka i sig hö kom jag fram till en lösning jag trodde att skulle fungera bättre. Flyttade om sidostyckena och övervägde att göra nya hål samt vände på bettet, därefter fick han också ha en pullarnosgrimma. Eftersom han också var ett snömonster så klämde jag på honom ett fleecetäcke i syfte att torka upp hans blöta päls under selen.
Ruben gick och kastade med huvudet och visade att nosgrimman inte var skön, trots att den inte ens var spännd eftersom han inte är van. Därför åkte nosgrimman av igen och han slutade upp med tokigheterna. Dessutom gick han så avslappnat att jag flera gånger medans jag gick och halvsov knatade upp i rumpan på honom. Ibland kan man verkligen läsa tidningen medans man går med honom, och ibland.. Ja ibland får man blåhålla sig. Några skotrar kom bakom oss igen, men den här gången skulle inte Ruben vända om och attackera, han började istället småtrava med spetsade öron.
Här är en film från Torsdagens tömkörning med Ruben. Han är fortfarande tittig, men det tycker jag att han får lov att vara. Dock kan jag inte förstå vad det var som han blev rädd för på slutet.. Det fanns inget annat än snö där.. Idag fick Ruben lite välförtjänt vila och imorgon får vi allt se vad dagen erbjuder.
you have my back against the wall
oh tell me how to end it all and I'll be the first to fall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
» Kommentera inte att jag är "för stor" för att Rida Ruben, jag har djurskyddshandläggaren Mona Rönnings utlåtande om saken.
» Du får självklart kommentera vad du tycker om det jag gör, men i den benämning att du tycker som du gör och inte predikar om vad som är rätt och fel.
» Kommentarer med tips om tävlingar är självklart välkommna, jag tycker om att delta i diverse olika tävlingar för nöjes skull.